Arbetets Vänner i Korso r.f.

Föreningen grundades år 1946, efterkrigstid med kvardröjande ransonering och brist på nästan allt. Det politiska läget i landet var svårt och många orode sig över landets fortsatta existens som självständig nation. Men trots allt rådde en utbredd framtidstro och ett hopp om att allt skall bli bättre med tiden. Man ville fördriva de dystra krigsminnena.

I denna tidsstämning tog några bysbor initiativet till att grunda en AV-förening i Korso. Om föreningens status och namn rådde till en början delade meningar. Föreningens namn fastställdes till Arbetets Vänner i Korso r.f.

Redan vid föreningens tillblivelse bildades olika kretsar för att tillvarata och befrämja medlemmarnas specifika intressen. De enskilda kretsarna skulle också bidra med program till månadsmötena och kamrataftnarna och på så sätt stöda föreningens verksamhet. Kretsarna utgjordes av bokcirkel, sångkör, dramatisk sektion, folkdanslag och sykrets.

Plock om verksamheten efter grundandet

Verksamheten var mycket intensiv. Man träffades en gång i månaden, förutom sommarmånaderna, för att behandla föreningens ärenden och sällskapa med varandra. Dessutom samlades man 3-4 gånger om året till kamrataftnar. Ansvaret för arrangemanget av mötena fördelades på s.k. värdskapsgrupper – ett utmärkt sätt att engagera den enskilda medlemmen till arbete inom föreningen och stärka känslan av samhörighet. Man ordnade också dansaftnar för att stärka ekonomin.

På mötena diskuterades frågor av dagsaktuellt intresse. Bland behandlade spörsmål, må nämnas “undervisning av finska i svenska folkskolor”, “rikssvenska kontra finlandssvenska”, och “bör AV-föreningarna utöva social verksamhet”. Föreningen kunde också uppbringa föredragshållare med framträdande ställning inom samhällslivet. Minister Nils Meinander redogjorde i maj 1950 om “dagens kritiska läge”, dr Hans Ruin i oktober samma år om “prästgårdsliv på 1700-talet”. Reseskildringar var också uppskattade.

Så hamnade man i en stagnationsperiod

AV i Korso hade redan 1947 hyrt in sig som underhyresgäst i brandkårshuset i Korso och kunde därigenom driva en aktiv föreningsverksamhet men i slutet av 1950-talet meddelade ägaren till huset att man måste hyra ut sin fastighet till någon industri. Årsberättelserna återspeglar en viss pessimism alltsedan föreningen gick miste om sin lokal.

Dessa nedslående resultat, det tynande intresset och enkannerligen avsaknaden av lokal hade till följd att medlemmarna inte längre medverkade i egna program vid mötena, utan tydde sig till gästande danslag, teatergrupper och hyrda artister. Sykretsen och idrottssektionen höll längst ut. Skidutfärder anordnades ännu i början på 80-talet. Därefter blev det promenader i Korsonejden.

1980 till 2019

Runt 1983 tyckte man att det var på tiden att blåsa nytt liv i föreningen. Då föreningen var mycket liten, och de aktiva medlemmarna något över tio, ansåg man att sammankomsterna kunde hållas i deltagarnas hem. Kursledare kunde föreningen avlöna med det understöd, som man erhöll från Vanda stad. Initiativet ledde till en serie av studiecirklar:

AV i Korso begrundade konst…

Man lärde sig hur man skall ”ha ögonen med sig”, orienterades i ”ismer”, och besökte utställningar.

Andlig spis…

Den under 80-talet uppkomna debatten om religiösa frågor, gjorde att Korso föreningen beslöt att närmare bekanta sig med hithörande frågor. Kursen leddes av religionsläraren Sixten Granroth under året 1984 och våren 1985. Tack vare hans brinnande intresse för uppgiften och sinne för humor var det ett sant nöje att följa med utläggningarna om kyrkans organisation, de främmande religionernas egenart, de Heliga skrifternas tillblivelse, grundbegreppen inom etiken m.m. Ämnet var mångfasetterat och intressant.

Påsknatten deltog man i vår östra kyrkas påskliturgi på Ekumeniskt Centrum i Esbo. Vandringen runt kyrkan, ikonostasen, rökelsen, avsaknaden av kyrkomusik och prästernas mässande gjorde att liturgin blev en upplevelse, som avvek betydligt från vad man är van vid i våra lutherska kyrkor. Ett visst deltagande i påsklidandet upplevde envar också genom att gudstjänsten åhördes stående i flera timmars tid i en sprängfylld kyrka mitt i natten. Den lekamliga påskglädjen infann sig efteråt i form av en riklig traktering av en mångfald utsökta påskrätter.

…och lekamlig spis

Efter denna andliga spis var det dags för en mera lekamlig. En av de äldsta kulturformerna är matlagningskonsten, gastronomin. Ätandet har alltid varit en favoritsysselsättning för såväl den primitiva som den mera civiliserade människan, och skillnaden mellan Essen och Fressen anses vara ett mått på förfining.

Kursen fick den inte helt anspråkslösa etiketten “kulinariskt småvarmt”. En gång i månaden gjorde deltagarna sitt bästa med att ställa till oreda i köket för den värdfamilj som stod i otur.

….musiken genom tiderna

Kursen “musiken genom tiderna” inleddes hösten 1986 under kantor Ingmar Hokkanens ledning och slutfördes under våren 1987. Man definierade begreppet musik, behandlade musikens kvalitativa begrepp, motiv och tema, som är de minsta rytmiska eller melodiska enheterna i en tonsats, samt de mera kvantitativa begreppen takt, fras och period, som bildar musikens form. Föredragen illustrerades med musikaliska verk på grammofonskivor och tonband. Kantor Hokkanens traktering av Botby kyrkas orgel i samband med en föreläsning om dess uppbyggnad och funktion, som han i egenskap av kyrkans kantor var väl förtrogen med, var höjdpunkten av hans insats och utgjorde en värdig avslutning på en givande kurs i musikförståelse.

Historia…..

Kursen i “Finlands historia” inleddes hösten 1987 med anledning av vår självständighets 70-årsminne. Den var ursprungligen avsedd att ge en orientering i vårt lands senare tids historia för att underlätta förståelsen av dagens kulturella och politiska skeenden. Vår historia efter 1918 behandlades mycket sparsamt om alls, då de äldre gått i skola på 30-talet. Som barn brydde man sig ytterst litet om sådant som försiggick på det politiska och statliga planet.

Till ledare för kursen blev lektorn i historia, Ulla Bäck. Hennes medryckande framställningssätt och elevernas “glödande intresse” medförde att kursen blev mera omfattande och började redan med Gustav Wasa. Mången har ett minne av att skoltidens historieundervisning mest handlade om årtal, regentlängder och ett otal slagsmål på orter med krångliga namn, främst i Europa. Den historiesyn, som Ulla Bäck förmedlade, var närmast kulturhistorisk med tonvikt på den andliga odlingens och lagstiftningens område. Med sina insikter i nationalekonomi förmåde hon beskriva uppbyggnaden av landets infrastruktur och näringslivets utveckling.

Kursen avslutades ungefär vid andra världskriget. Visserligen skulle de senare tidernas händelser också varit värda att rannsakas med tanke på den finlandiseringsdebatter mm. En närmare kännedom om VSB-pakten, nattfrosten, notkrisen och den sovjetiska inblandningen i vår inrikespolitik skulle ha bidragit till förståelsen av vår närhistoria.

När föreläsningsserien i Finlands Historia var avverkad följde en kurs i antikens historia hösten 1992 som avlöstes av andra perioder men återupptogs hösten 1996. Ulla Bäck kom att leda våra fortsatta historiakurser under de kommande 25 åren.

AV i Korso idag

Hösten 2019 övergick vi till Baltikum, från Östersjön ända ner till Svarta havet, Kiev, mm. Länderna kring Östersjön hade nära kontakter och stort inflytande på Sverige och därmed också Finland. Vi lärde oss om Semigallien, Kurland, Livland Preussians och Litteranians. Tyska Orden. The state of the Teutonic Order år 1260 hade hade vi aldrig förut vetat om och vi var plötsligt i Jerusalem (korstågen). Det var Svärsriddarorden, biskopar på 1200-talet som kristnade Livland (Livonia), erövrade Zengale mm. Valdemar av Danmark erövrade Estland och vi fick höra att Snappertuna i Raseborg egentligen är ett danskt namn.

Alla dessa områden, Brandenburg, Preussen, Novgorod höll vi på med då hela vår verksamhet plötsligt fick ta en ”coronapaus” i mitten av mars 2020.

Efter coronapausen har vi hösten 2022 återupptagit verksamheten.

Framtiden?

I närmare 40 år har AV i Korso tagit upp varierande ämnen , som inte enbart varit föredrag, utan också föranlett diskussion. Denna form har tidvis utvecklas till en debattklubb kring ett lösare hållet andragande, som skall tillfredsställa medlemmarnas mest skiftande önskemål om insyn i kulturella och samhälleliga spörsmål. Så något problem med att fortsätta den positiva verksamheten torde inte finnas.

Hösten 2023 koncentrerade vi oss på världsreligionernas utveckling samt Balkans och Ukrainas historia. I tillägg hade vi ett avsnitt om Nobelpristagaren, finlandsfödde Ragnar Granits verksamhet samt hur hans familj kom att bosätta sig i Korpo där hela familjen och dess efterkommande har etablerat sig. I samband med detta berörs även svensken Andrés färd med varmluftsballong från Stockholm till Korpo. Vi hade också ett anförande om Bengtskärs fyr samt slaget om Bengtskär 1941.

Våren 2024 är våra teman Spanska inbördeskriget, Italiens Mussolini, Arkeologiska utgrävningar och fynd i Vanda samt Cronstedt och 1808-1809 års krig.